Jippi!! Efter att ha överlevt både teoretiskt och praktiskt prov kan jag nu titulera mig bindvävsmassör. Jippi igen!
Jag har verkligen blivit positivt överraskad av bindväven. När jag började skolan var det enda jag trodde mig veta att det gör ont. Och visst kan det känns rätt ordentligt, men oftast går det ganska bra. Och den eventuella smärtan är väl värd besväret då jag tycker att bindväven verkligen rensar ur kroppen. Vissa känner ingenting efter en behandling men min upplevelse är att de flesta får någon eller några biverkningar som sitter i i upp till 48 timmar. Själv har jag haft nöjet (..?) att ha haft biverkningar som igångkörning av tarmsystemet, huvudvärk, illamående, trötthet, tårar och lite annat smått och gott. Mycket skräp är det som ska ut 😀 Reaktionen behöver självklart inte vara så ”jobbig” utan kan bli den omvända att du känner dig full av energi.
Så om ni inte redan har testat på bindvävsmassage så rekommenderar jag det varmt. Läs gärna mer här
Idag lämnade jag skolan med en illamående klump i halsen. Nutrition har stått på schemat och vi fick titta på Food Inc; en dokumentär som handlar om hur vår mat framställs. Nu är detta USA och allt är lite extremare där än här. Men ändock, jag tror inte det steget är så stort. När jag köper ekologisk mat brukar jag tycka att det svider lite väl mycket i plånboken, efter idag kommer jag med glädje betala de extra kronorna.
Igår hade vi bindvävsmassage på schemat. Bindvävsmassagen är en väldigt kraftfull metod som bland annat kan ge illamående och yrsel efter behandling. Och täta toalettbesök då cirkulationen får en ordentlig skjuts och kroppen rensar.
För lite över ett år sen trillade jag när jag var uppe i Sälen och åkte snowboard. Ingen dramatisk vurpa, däremot drog jag i min högra handled och hade lite värk någon månad efteråt. Värken försvann och livet vandrade på. Fram tills i mitten av februari i år. Den svenska klassiska massagen är ganska tung att praktisera och så klart fick jag känningar i underarm, handled och i handen. Det har oroat mig mycket och jag har varit väldigt rädd att jag inte ska kunna jobba med allt jag lär mig nu – som jag verkligen älskar! Så när det igår var dags att gå igenom axlar och armar var jag snabb på att anmäla mig som frivillig när vår lärare Christina Ingemarssdotter skulle ha genomgång. Känslan när man får bindvävsmassage är lite rispande och rivig. När hon kom till min ömma underarm ändrades känslan helt och jag blev alldeles kall. Något inom mig släppte och med det kom tårarna. Och inte konstigt med tanke på all oro jag känt och förmodligen lagrat i min underarm. Det var verkligen skönt att få släppa ut det. Och trots att det är vanligt med reaktioner som denna under behandling var jag inte riktigt beredd på att det skulle komma just där och då.
Ett av kroppens syfte, det är att läka. Alltför ofta jobbar vi emot vår kropp, när vi istället jobbar med den kan läkning gå fort. Idag har jag haft fyra behandlingar. Och hur min underarm klarade det? Den känns i princip som ny.
Om du aldrig har fått massage av rumpan är det hög tid att du ser till att du får det. Musklerna i rumpan är ofta spända vilket kan resultera i problem med ländryggen vilket kan vandra vidare upp till nacken. Du kommer bli förvånad hur gott det gör, men också hur ont det kan göra…, med massage här.
Gluteus maximus är den stora sätesmuskeln och den tror jag de flesta har koll på. Det är vår kropps tjockaste muskel som mår bra av kraftig massage. Under den sitter flera mindre muskler, däribland min favorit – piriformis. Piriformis är latin för päronformad och har fått sitt namn efter sin form. Den är liten, inte större än din tumme. Trots att den är så liten kan den vålla stora problem. Ischiasnerven går bakom, eller ibland igenom muskeln, och är piriformis spänd kan den ge upphov till vad som kallas falsk ischias. Har du problem med din ländrygg är det inte ovanligt att det lättare markant vid massage av hamstrings och sätesmuskulaturen.
Jag har nu tagit mig igenom all anatomi, med fokus på våra muskler. Ju mer jag läser om vår kropp desto mer fascinerad blir jag av hur det funkar. ATT det funkar. När jag gick i grundskolan tyckte jag det där skelettet i biologisalen såg lite läskigt ut. Nu tycker jag GGI’s skelett Benjamin är betryggande där han står längst fram i salen och tittar på oss. Oavsett var vi kommer ifrån och vad vi gör med våra dagar så ser vi alla ut just som honom inuti.
Någon som har funderat på hur fiktiva figurer ser ut på insidan är Jason Freeney. Han gör skulpturer av kändisar som Hello Kitty och Super Mario. Härligt färgglada, och lite läskiga.
Vår hållning är oftast något vi inte reflekterar över dagligen. Varken hos oss själva eller andra. Det är först om vi får ont, eller om någon skiljer sig från mängden som vi uppmärksammar den.
I skolan tittar vi mycket på hur vi fördelar våra kroppar. Det är inte ovanligt att vi har en snedfördelning som vi inte tänker på. Till exempel ska ett par axlar ligga parallellt med varandra; tittade dig i spegeln om dina gör det. Kanske är du ständigt på språng och vill ligga steget före, vilket har resulterat i en kroppshållning och gång som strävar framåt? Eller är du mer eftertänksam, kanske lite tvekande, vilket har gett dig en hållning som drar dig bakåt? Det är inte svårt att räkna ut att det första av dessa två är det vanligaste i vår västerländska kultur.
Det behöver inte vara så svårt att få ordning på sin hållning. Det viktigaste är att bli medveten om den. Man kan sen behöva hjälp att lossa spänningar så att till exempel axlarna slappnar av eller bäckenet rätar upp sig. Har du gått som en ostkrok eller suttit med hakan nere vid bröstet framför datorn större delen av ditt vuxna liv är det verkligen dags att börja andas med hela buken och dra bak axlarna. För alla kan vi ändra oss.
