Förra året köpte jag Shantaram. Tegelstenen till bok som alla pratar som ska vara så fantastisk. Trots att jag älskar att läsa blev jag faktiskt lite rädd för dess omfång. Nästa 1000 sidor är mastigt. Och pytteliten text i pocket… Så jag satte boken i händerna på min pensionerade pappa istället. Han gillade den. Men tyckte den var väl detaljerad på sina ställen och att man säkert kunder skurit bort ett par hundra sidor. Det är det mest (och enda tror jag) negativa jag har hört om boken. Så ett år efter inköpet var jag redo att sätta tänderna i boken. Och jag älskade den verkligen! När jag började läsa den trodde jag att hela boken var sann. Fast efter lite googlande har jag förstått att man inte riktigt vet vad som är sant och inte. Författaren förnekar ibland att den är sann och ibland inte. Hursomhelst är det en fascinerande bok med en mängd underbara, märkliga, kärleksfulla och brutala personer.
Boken handlar om Lindsay som i början av 80-talet lyckas rymma från ett fängelse i Australien. Han hamnar sen i Bombay där han förälskar sig i Karla, blir vän med den alltid lika glada taxichauffören Prabaker och blir indragen i maffian. I den världen blir han nära vän, en form av lärjunge, till maffiabossan Abdel Khader Khan. Vilken tar honom till Afghanistan och kriget där.
Om du inte har läst den, gör det! Men var beredd på att helt försvinna in i boken så se till att du har lite tid att läsa på. Som en veckas semester till exempel.
