Då kom examensdagen till slut. Jag har både längtat och bävat inför den. Längtat för att nu drar In Corde igång på allvar och jag kan få börja arbeta med något som jag verkligen älskar och som passar mig så bra. Och bävat för att hela utbildningen har varit så underbart. Jag sa till en av mina klasskamrater att det är med vemod jag tar examen för jag kommer sakna alla lärare och klasskamrater och den utveckling vi gjort tillsammans. Klok som han är sa han att vemod är ju egentligen ett positivt ord, det betyder ju att man har haft det bra. Trots det har det varit nära till tårar många gånger under dagen.
Egentligen har jag nog inte förstått att jag är klar, det behövs några dagar för att få det att smälta in. Under tiden ser jag framemot den fördjupningskurs i kinesiologi som jag har anmält mig till i höst – såklart!
